Producentansvaret fungerar inte

Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI, tar gärna åt sig äran av att samla in tidningar och förpackningar, så att insamlingsmålen uppnås. Samtidigt döljer man, med Naturvårdsverkets goda minne, att man i insamlingstalen räknar in den insamling som sker genom fastighetsägarnas försorg. Idag finns det ca 5800 återvinningsstationer för insamling av tidningar och förpackningar i hela Sverige som FTI bekostar. Resten av insamlingen sköts och bekostas av fastighetsägare och i slutändan de boende.

När avstånden till återvinningsstationerna är för långa, hamnar en stor del av förpackningarna och tidningarna bland de vanliga soporna. Därför har nästan hälften av fastighetsägarna ordnat egen insamling, så kallad fastighetsnära insamling, där boende kan sortera tidningar och förpackningar. Det som skulle vara producenternas ansvar har i praktiken glidit över till fastighetsägarna. Detta återspeglas också i hur kostnaderna för producentansvaret fördelas. FTI:s egen redovisning visar att deras nota 2005 slutade på 698 miljoner, medan fastighetsägarna betalar 819 miljoner. Det är de boende i flerbostadshus som gör jobbet och också i slutändan betalar via hyran. Ändå tycker Naturvårdsverket och Förpackningsinsamlingen att producentansvaret fungerar bra!

Producentansvaret som styrmedel har misslyckats. Sedan producentansvaret för tidningar och förpackningar infördes 1994 har mängden förpackningar ökat med 75 %. Det finns inget incitament för förpackningsindustrin att minska sopberget. För att trenden ska brytas måste FTI till fullo ta såväl praktiskt som ekonomiskt ansvar för detta. Så länge fastighetsägare och boende står för den största delen av kostnaden för insamlingen kommer producenterna att fortsätta tillverka onödiga förpackningar.

Naturvårdsverket vill inte precisera vid vilka avstånd det är en vinst för miljön att källsortera förpackningar och tidningar. Följden av detta är att FTI använder miljöargumentation för att minska antalet återvinningsstationer. Det blir allt längre att ta sig till en återvinningsstation, men är det rimligt? Nu måste Naturvårdsverket sätta ner foten och ta reda på hur långt man minst måste gå eller längst måste åka i egen bil för att källsorteringen ska göra miljönytta. När det är klarlagt ska hela kostnaden för producentansvaret ligga där det ska – hos FTI! För det kan väl inte vara så att Naturvårdsverket vill att vi källsorterar i onödan och på bekostnad av miljön?