nr-logo

Hållbarhet i praktiken

Plastintag
Mikroplaster kan i princip genereras från alla samhällsaktiviteter där plast förekommer.

Plast är vardagsmat för människor

En studie beställd av Världsnaturfonden, WWF, visar att vi skulle kunna få i oss plast motsvarande ett kreditkort per vecka, främst från dricksvattnet. Siffrorna pekar mot att det är flaskvattnet som är den största boven i dramat. Men den forskning som ligger bakom rapporten är ännu inte publicerad och går därför inte att granska.

  • Annons 1

Dricksvatten kan vara den dominerande källan till de mikroplaster som människor får i sig, enligt en studie från det australiensiska universitetet i Newcastle. Studien publiceras och är beställd av Världsnaturfonden WWF. Underlaget går dock inte att granska, eftersom den vetenskapliga artikel som studien baseras på ännu inte är accepterad av någon vetenskaplig tidskrift och därför inte publicerad.

En liknande studie från University of Victoria, Kanada, bekräftar dock höga halter av mikroplast i dricksvatten. Halterna varierar mycket, men pekar mot att flaskvatten är det som innehåller mest mikroplast.

För kranvatten är halterna lägre. Men för just kranvatten har har de kanadensiska forskarna endast en enda studie av mikroplast som underlag.

Luft värre

Anders Finnson, Svenskt Vatten, kommenterar studierna:

– Det har dykt upp några studier under de senaste två till tre åren. 2017 startade flera undersökningar, bland annat i Norge. Vi tror att resultaten från den norska studien kan stämma väl med förhållandena i Sverige. Det handlar förstås inte bara om vattenverk i fjällvärlden utan även i tätbefolkade områden. Resultaten visar att det finns mikroplaster men att nivåerna är noll eller nära noll vid de 24 norska vattenverk som granskades.

Anders Finnson påpekar också att studien som WWF lanserat lyfter fram mikroplast i vatten som den viktigaste mikroplastkällan för människor, medan forskning från Göteborgs universitet pekar i en annan riktning vad gäller påverkan på hälsa:

– Jag tycker att det är märkligt att de inte lyfter fram mikroplaster i inomhusluften som en viktig källa. De få mikroplaster man dricker samlas i tarmen och åker ut igen och innebär ingen hälsorisk enligt Livsmedelsverket och Norska Folkehelseinstituttet, säger Anders Finnson.

Följer av mikroplaster i lungorna 

Enligt studien från WWF är det fortfarande osäkert hur och om mikroplaster påverkar människors hälsa. När det gäller direkta hälsoeffekter av mikroplast finns studier som visar på lätta luftvägsinflammationer som en följd av partiklarna. Plastpartiklar kan föra med sig föroreningar från luften, och även innehålla kemikalier som är hälsovådliga. Inom det här området behövs mycket mer forskning innan man kan säga något med säkerhet.

Att läget är oklart vad gäller risken med plast, är också visat av forskare från Göteborgs universitet. År 2018 publicerades en studie om rapporteringen kring mikroplaster och hälsa, där forskarna skriver att det verkar finnas en trend för förhastade slutsatser när det gäller mikroplast i mat. Den forskning som finns inom området handlar om mikroplaster i olika miljöer, organismer och produkter men är inte gjord som underlag att utvärdera hälsorisker för människor.

Får i oss plast dagligen

Metta Wiese, plastexpert hos WWF, menar att det viktiga är att visa hur den stora mängden plast i ekosystemet till slut även påverkar till oss själva.

– Med den här analysen vill vi uppmärksamma att vi dagligen utsätts och får i oss mikroplaster. Det är svårt att idag veta vilka långsiktiga hälsorisker det medför då det behövs ytterligare forskning inom detta område. Men plast är inte något som vi naturligt har i kroppen, därför är detta oroande siffror, säger hon.

Läs mer: Polarbröds nya hållbarhetschef: Hedrande och lite pirrigt

Etiketter:

Kommentarer

Kommentera

Kommentarer förhandsgranskas inte. Alla kommentatorer ansvarar för sina egna inlägg. Håll god ton och följ lagen. Klicka här för att läsa våra regler för kommentarer.

Fler nyheter

  • Annonskod Huvudspalten 4

Hemlig klimatdata försvårar omställningen

Klimatdata som inte är offentliga gör att det är svårt att diskutera vilka klimatsatsningar som är bäst. Därmed ökar risken för misstag vid den stora omställningen. Stefan Wirsenius vid Chalmers tekniska högskola är kritisk till att institut och företag inte alltid presenterar sina beräkningar.