nr-logo

Hållbarhet i praktiken

Metoder för marksanering

Det finns flera olika metoder att välja mellan när en mark ska saneras. Vilken teknik som är lämpligast beror på många olika faktorer. Miljö & Utveckling ger här en överblick över de vanligaste metoderna.

  • Annons 1

Det vanligaste sättet att ta om hand förorenad jord är fortfarande deponering. Uppskattningar av Naturvårdsverket visar att ungefär 75 procent av jordmassorna deponeras. En anledning är att behandlingsmetoderna ännu inte är tillräckligt kostnadseffektiva för att kunna konkurrera ordentligt med deponering. Internationellt har dock utvecklingen av tekniker kommit längre, och det finns trots allt ett flertal olika efterbehandlingstekniker att välja mellan även i Sverige.

Fyra huvudgrupper

Valet av marksaneringsteknik styrs av ett antal faktorer. Det första man bör fråga sig är vilken typ av förorening som ska saneras. Är det organiska eller en oorganiska? Hur höga är halterna och är det fråga om komplexa föroreningar? En annan faktor som man måste ta hänsyn till är markförhållanden och riskerna för spridning till omgivningen.

Svaren på dessa frågor kan ge en fingervisning om vilken typ av metoder som är lämpliga för ett enskilt marksaneringsprojekt. Enkelt uttryckt kan man dela in marksaneringsteknikerna i fyra olika huvudgrupper. Det handlar om biologiska, fysikaliska, kemiska och termiska metoder. Än så länge är de biologiska och fysikaliska metoderna vanligast.

Biologiska saneringsmetoder

Biologiska metoder omfattar naturligt förekommande processer i marken som utförs av bakterier eller svampar. Den biologiska aktiviteten bryter ner föroreningarna till mindre farliga eller helt ofarliga ämnen. Men för att de biologiska metoderna ska fungera krävs det att det finns en aktiv stam av friska mikroorganismer i jorden.

Man kan enkelt uttryckt säga att det finns två huvudprinciper när det gäller biologisk sanering. Den ena går ut på att optimera temperatur, syrehalt och näringsämnen för att stimulera de mikroorganismer som redan finns i jorden. Den andra går ut på att tillsätta organismer som inte finns naturligt i jorden, men som har beprövad effekt. Biologiska metoder kan antingen utföras på plats, så kallad in-situ, eller ex situ som innebär att man schaktar bort jorden för behandling.

Fysikaliska metoder

Det finns flera olika fysikaliska behandlingsmetoder. En väl beprövad teknik är jordtvätt. Det är en teknik som lämpar sig för många olika föroreningar eller komplexa föroreningar, men bäst resultat når man med metaller. principen för jordtvätt är att jordmassorna sorteras i olika fraktioner. Föroreningarna binds oftast till de finkorniga fraktionerna och genom att tvätta bort de fina fraktionerna sorteras samtidigt de mesta av föroreningarna ut.

En annan teknik är luftning av marken. Den metoden används bara för organiska föroreningar genom att man extraherar föroreningarna ur marken för att sedan till exempel förbränna de flyktiga ämnena. Andra varianter av fysikaliska metoder är inkapsling eller invallning för att förhindra vidare spridning av föroreningar. Det finns många olika tekniker, men alla bygger på principen att man upprättar täta skikt som ska innesluta föroreningen. Markfilter är ytterligare en fysikalisk metod. Det är en relativt enkel teknik som bygger på att man leder grundvattnet genom ett filter som kan bestå av olika material beroende på vilka föroreningar man vill fånga upp.

Kemiska metoder

Kemiska metoder går ut på att man ska laka ur eller omvandla föroreningarna. Med kemisk lakning separerar man, eller tar bort, föroreningarna. Jorden förs in i en tank där den blandas med lösningsmedel. Tillsatsen av lösningsmedel förstör inte föroreningen utan koncentrerar den så att den lättare kan förstöras med en annan behandlingsmetod. Kemisk rening kan också utföras utan att jorden grävs upp. Enkelt uttryckt spolas jorden med vatten, eller vatten med olika tillsatser, som tar med sig föroreningarna genom ett filter varvid jorden saneras. Detta är dock ingen teknik som ännu är etablerad i Sverige.

Termiska metoder

Termiska metoder innebär alltid någon form av uppvärmning av de förorenade jordmassorna. Det finns två huvudtyper, förbränning och termiska avdrivning. Genom förbränning förstörs föroreningarna totalt medan avdrivningen görs med läger temperaturer, mellan 100 och 600 grader, vilket gör att föroreningarna lossnar för att sedan tas om hand genom rökgasrening.

Kommentarer

Kommentera

Kommentarer förhandsgranskas inte. Alla kommentatorer ansvarar för sina egna inlägg. Håll god ton och följ lagen. Klicka här för att läsa våra regler för kommentarer.

Fler nyheter

  • Annonskod Huvudspalten 4