nr-logo

Hållbarhet i praktiken

klimatmötet
Mattias Goldmann, vd för tankesmedjan Fores med 2030-sekretariatet. FOTO: Fores

Mattias Goldmann: Till klimatmötets försvar

Trögheten i de globala klimatförhandlingarna har fått nobelpristagare, EU-parlamentariker och miljödebattörer att efterfråga andra lösningar. Komplement är bra, men att överge demokratiska format med brett deltagande är fel väg att gå, skriver Mattias Goldmann, vd för tankesmedjan Fores, i en debattartikel för Miljö & Utveckling.

  • Annons 1

Stryk de globala klimatmötena, rekommenderade nobelpristagare William Nordhaus, som ville ajournera COP24 mitt under pågående möte för att istället ha ”en mindre grupp diskuterar sig fram till vilka mekanismer som kan ge resultat”. Han tycker också att Kyotoprotokollet är för frivilligt.

Nordhaus har missuppfattat klimatmötet på tre punkter:

1) Inget hindrar mindre grupper från att gå samman och skärpa kraven – och just detta sker på klimatförhandlingarna där grupper av länder annonserar att de vill gå längre än den minsta gemensamma nämnaren. Sverige är med i en lång rad sådana grupper, som inte hade hänt om FN:s klimatmöte inte fanns.

2) Klimatmötena ger en gemensam grund att stå på, som underlättar för tuffare krav på regional, nationell, lokal, företags-, organisations- och individuell nivå. Att tro att det växer fram av sig självt är historieblint.

3) Frivilligheten är grunden för att komma framåt. På klimatmötet i Köpenhamn prövades det att låta en mindre grupp bestämma över alla andra länder, som föga förvånande revolterade – och allt kollapsade. Kyotoprotokollet var också så pass överstatligt att den andra åtagandeperioden 2013-2020 inte har trätt i kraft för att för få länder ville underkasta sig de bindande utsläppskraven.

Inrätta en klimatdiktatur

Filosofen Torbjörn Tärnsjö föreslår ”Etablerande av global styrelse får ske genom en kupp, ett slags existentiellt språng, där de suveräna nationalstaterna tvingas upphöra att finnas till.”

Miljöpartiets EU-toppkandidat Pär Holmgren tycker det är bra att någon vågar ”tänka utanför boxen”, men har välgörande nog backat från sin tidigare inställning att han om han vore statsminister skulle han ”snabbt avskaffa alla val”. För att det jag ser framför mig nu, det är ungefär en lika stor utmaning som ett tredje världskrig. Och då, om man hårdrar det lite då, så har vi liksom inte tid att håll på och käbbla mellan partierna”. Frustrationen han uttryckte finns hos många och därför är motargumenten så viktiga:

1) Själva grundtanken i klimatarbetet är demokratisk; kampen gäller människors framtid. Åtminstone den som ställer upp i allmänna val bör se värdet av att demokratiska värden försvaras med demokratiska medel.

2) Inte mycket talar för att diktatur vore klimatmässigt effektivt. Hittills har de inte imponerat klimatmässigt, tvärtom har medborgarnas legitima krav på en dräglig livsmiljö bidragit till de klimatsatsningar som nu görs. I Sverige är klimatfrågan den politiska fråga medborgarna ser som absolut viktigast. Om inte politiken gör tillräckligt, är det alltså mer demokrati som behövs – inte mindre.

3) Hur ska en klimatdiktatur inrättas? Med våld av världens största militärmakter? Ska länder frivilligt avhända sig makten över sina territorium? Med den brådska vi nu har i klimatfrågan är det verklighetsfrämmande att föreslå så i grunden ändrade system.

Begränsa tillgången till mötena

På COP24 fanns konservativa fossilbränsleaktörer som observatörer, vilket fått EU-parlamentarikern Max Andersson och Göteborgs kommunalråd Karin Pleijel att vilja ”slänga ut dem” under pågående möte. Det är fel på flera grunder:

1) Eftersom de är inbjudna av FN och inte gjort något formellt fel, innebär förslaget att reglerna ändras under pågående möte, vilket förstås är djupt odemokratiskt.

2) Problemet är inte fossilindustri som inte har rösträtt, utan fossilbaserade länder som har det. Olje- och kolstater som Saudiarabien och Polen sinkar och urvattnar det vi andra vill uppnå. Eftersom varje land – men inget företag – har veto mot FN:s beslut, måste vi hitta ett bättre sätt att hantera dem, men ”kasta ut dem” är inte rätta vägen.

3) Vi behöver mer av näringslivsmedverkan, inte mindre. Företag och branschorgan som medverkar på klimatmötena ökar sin förståelse för klimatfrågans allvar och blir tillgängliga för påverkan – för klimatets skull får de inte isolera sig. Vi bör alla tydligt visa att vi förväntar oss av näringslivet att de medverkar både på mötena och i att ständigt höja takten i klimatarbetet.

Länderna måste göra mer

FN:s klimatmöten har gett oss Parisavtalet, som nu med COP24 också fått sin regelbok. Det lägger golvet för det fortsatta klimatarbetet. Sen måste regioner, länder, städer, företag, organisationer och individer göra mer, och det snabbt. Men utan ett golv att stå på blir det sämre. Vi som försvarar klimatet måste också försvara klimatmötena, och utveckla dem – inte avveckla dem.

Av: Mattias Goldmann, vd på tankesmedjan Fores

Läs mer om klimatförhandlingarna här.

Läs mer: Guide: Så gröna är bolånen

Etiketter:,

Kommentarer

Kommentera

Kommentarer förhandsgranskas inte. Alla kommentatorer ansvarar för sina egna inlägg. Håll god ton och följ lagen. Klicka här för att läsa våra regler för kommentarer.

Fler nyheter

  • Annonskod Huvudspalten 4

Klimatet: Målen är tillräckliga – nu behövs verkstad

Debatten om politikens förutsättningar att hantera klimatfrågan, som Miljö & Utveckling arrangerade i Almedalen, ledde både till hetsig ordväxling och intressanta reflektioner. I panelen fanns Gunvor G Ericson, Svante Axelsson, Ludwig Bengtsson Sonesson och Mattias Goldmann. Du kan också se debatten, länk till filmen finns längst ned i texten.