Krita i plast ersätter olja

Det var faktiskt i Tetra Paks utvecklingslaboratorium som konceptet utvecklades från första början. Då var målet att hitta ett lämpligt förpackningsmaterial för länder med begränsat med tillgängliga råvaror för förpackningsproduktion. Potential fanns i en växande kinesisk och östeuropeisk marknad, områden med lite skog för att tillverka kartongbaserade förpackningar, men desto rikare på mineraler. Dessutom ville man gardera sig mot ett oljepris som sköt i höjden och fördyrade tillverkningen av plastförpackningar.

– Teknologin bygger på att man blandar in stora mängder med fyllmedel i plast för att på så sätt dryga ut den dyrbara oljan, berättar Per Gassne, materialutvecklare på Ecolean och en av dem som varit med nästan från start.

Valet föll så småningom på krita, eller kalciumkarbonat som är dess korrekta namn. Krita är billigt, lätt att bryta och finns i rikliga mängder. Det krävs ingen bearbetning, materialet bryts, males och kan sedan användas med en gång.

Hälften krita

Upp till 70 procent av en plastförpackning kan bestå av krita. I Ecoleans produkter varierar det mellan 30- 60 procent. Deras största produkt är ståpåsen Leanpack, en plastförpackning i flaskformat. Den används till yoghurt och mjölk i bland annat Ryssland, Kina och Baltikum. Förpackningen blir lätt att hantera genom att man pumpar in luft i handtaget samtidigt som påsen fylls med innehåll. Ecolean tillverkar också förpackningsfolier för smör och margarin, Leancover. Polyolefinplastsom blandas med en hög andel krita blir nämligen vikbar vilket gör materialet till ett alternativ till exempelvis aluminiumfolie. Ecolean säljer förutom förpackningar också kompletta förpackningssystem, inklusive fyllnadsmaskiner.

Stora miljövinster

Materialet har stora miljöfördelar gentemot andra traditionella förpackningar, hävdar företaget. Vid tillverkning är energiförbrukningen lägre än för än kartong såväl som aluminiumfolie och rena plastförpackningar. Utvinningen av utgångsmaterialet leder till mindre utsläpp och lägre miljöbelastning. Dessutom förbrukas inte lika mycket ändliga resurser.

– Vår omslagsfilm för smör förbrukar en tredjedel av den energi som går åt vid tillverkningen av traditionella smöromslag i aluminiumfolie och släpper ut mycket mindre växthusgaser, betonar Per Gassne och tillägger att krita är också ett material som i sig inte orsakar någon skada i naturen.

Dessutom blir utsläppen mindre sura än vid förbränning av andra förpackningsmaterial eftersom krita är basiskt och neutraliserar de sura utsläppen.

Affärsmöjligheter österut

Sedan 1997 är Ecolean ett helt fristående företag med 200 anställda och Östeuropa, Ryssland och Kina som största marknader. Varorna har så smått börjat dyka upp i väst. Flera danska företag har visat intresse för produkten och förpackningsmaterialet för smör och margarin används av bland annat engelska Marks and Spencer.

Men det kommer att dröja innan Ecolean tillhör marknadens stora spelare, Konkurrensen är tuff och försäljningsvolymerna fortfarande små, även om företaget växer med 30 procent årligen.

– Branschen kräver att man producerar enorma volymer och vi behöver bli 2–3 gånger större innan vi kan konkurrera på allvar, framhåller företagets vd Per Gustafsson.

Fortfarande är materialet och förpackningsmaskinerna relativt dyra och det krävs en hel del investeringar i tekniken.

Miljö driver inte

Varken Per Gustafsson eller Per Gassne anser att företaget i nuläget har några direkta affärsfördelar av produkternas miljöprofil.

– Det är svårt att sälja förpackningar med miljöargument, kan vi inte konkurrera med priset så är vi ute, konstaterar Per Gassne och menar att det är få av de större multinationella företagen som vill gå i bräschen när det gäller miljövänliga förpackningslösningar. Priset styr, så länge man inte behöver betala för de miljöskador man orsakar kommer miljöfördelar inte att vara något tungt vägande argument, menar han.

En annan nackdel är att avgiften för förpackningsavfall sätts på avfallets vikt, oberoende av dess livscykelkostnad och krita är tre gånger så tungt som plast. Det innebär att företaget har svårt att komma in på marknader där avgifterna på avfall är höga, exempelvis Sverige och Tyskland.

Företaget ser ändå ett svagt växande intresse för sina produkter.

– Intresset kan öka snabbt, på slutet av 80-talet ville ingen längre köpa klorblekt kaffefilter på grund av säldöden, idag är uppvärmning och koldioxidutsläpp en het potatis, säger Per Gassne.