Inte bilen under milen

Åttio procent av befolkningen över 30 år är otillräckligt fysiskt aktiva varav 15-30 procent är helt fysiskt inaktiva. Andelen har ökat i takt med att allt fler arbetar stillasittande och problemet blir alltmer globalt – enligt WHO är fysisk inaktivitet en av de viktigaste orsakerna till ohälsa i världen. Att få befolkningen mer aktiv borde vara en prioriterad fråga för regeringen, särskilt som det samtidigt skulle kunna bidra till minskad klimatpåverkan från våra transporter – den sektor som varit svårast att få bukt med i klimatarbetet.

Den som är fysiskt aktiv en halvtimme om dagen mår bättre. Fysiskt aktiva lever i snitt sex till nio år längre än fysiskt inaktiva och har en halverad risk för diabetes, hjärtinfarkt och stroke samt en minskad risk för många former av cancer. Självklart är också andelen överviktiga lägre. Dessutom minskar risken för depression väsentligt och känslan av livskvalitet och välbefinnande ökar.

Ökad fysisk aktivitet minskar statskassans kostnader för sjukskrivningar och gynnar arbetsgivaren i form av friskare personal och minskat produktionsbortfall. Rätt utformat innebär ökad fysisk aktivitet dessutom att de klimat-, miljö-, buller- och trängselproblem som bilen ger upphov till minskar. Hälften av alla bilresor är kortare än fem kilometer och en stor del av dem är onödiga – man skulle komma fram snabbare med cykel, kollektivtrafik eller gång och samtidigt må bättre.

Göteborg har beräknat miljönyttan med cykling. Tack vare cyklisterna slipper Göteborg 31 ton växthusgaser, 75 kilo cancerframkallande partiklar och 40 kilo försurande svavelsot – varje dag! Med så tydliga siffror, står det klart att en ökad andel fysiskt aktiva i form av cyklister bör vara ett självklart samhällspolitiskt mål.

En studie i folkhälsovetenskap från Örebro universitet visar att städer runt Mälardalen som premierar gång- och cykelvägar har fler fysiskt aktiva och därmed mindre folkhälsoproblem i framtiden. Det är hög tid att systematiskt använda kunskapen, kanske genom att låta Healthy City-konceptet stå förebild för Active City-städer som aktivt hjälper invånarna att lämna bilnycklarna i hallen.

Men att ensidigt fokusera på cykel, som vi upplever att en del städer gör, är att missa alla de som av olika skäl inte är redo att bli vanecyklister. Det vore också att förringa de stora hälsovinster som kollektivtrafiken ger. Den som åker kollektivt rör sig i snitt fyra gånger längre per dag än den som tar bilen. En ökad andel resenärer med buss, spårvagn och tåg är förstås också en viktig del av en offensiv klimatpolitik.

Det går att komma långt på frivillig väg. Varje arbetsgivare bör ge sina anställda friskvård på betald arbetstid. De som har tjänstebilar och förmånsbilar bör se över om resebehoven kan lösas på andra sätt som minskar klimatpåverkan och förbättrar hälsan. Skolor bör i samarbete med föräldrar minska bilskjutsandet till skolan, både för att bidra till minskad ohälsa bland våra unga och för att den vägen minska andelen vuxna som tar bilen vidare till jobbet. Fler kommuner bör göra som Malmö och ifrågasätta de ”löjliga bilresorna”. På nationell nivå vill vi se kampanjen ”Inte bilen under milen”!

För att snabbt nå ännu längre, både för bättre folkhälsa och för minskad klimatpåverkan, är det dags för en översyn av de politiska styrmedlen. Varför får man milersättning om man tar bilen, men inte om man cyklar eller tar bussen? Varför är det skattefritt att ge anställda ett gymkort så man kan trampa motionscykel, men förmånsbeskattas om man vill ge en riktig cykel att trampa till och från jobbet på?

Klimathotet är akut och folkhälsan hotas av alltför mångas stillasittande. Låt oss hitta lösningar på båda problemen – samtidigt!