Industrin vinnare i svensk klimatpolitik

Mot handel med utsläppsrätter som idé har Runar Brännlund ingenting att invända, tvärtom tycker han att tanken är bra. Systemet gör att utsläppen är lätta att kontrollera. Genom att reglera antalet utsläppsrätter kan politikerna bestämma hur mycket föroreningar som får släppas ut, något som inte är lika lätt med andra regleringar som exempelvis miljöskatter.

Hur effektivt systemet sedan är ur miljöhänseende beror på de politiska besluten. Runar Brännlund som forskat mycket kring skatteväxling och miljöpolitik ser inga stora skillnader mellan utsläppshandel och vanlig miljöskatt. Skillnaden är bara att vid skatt bestämmer staten var de inkommande pengarna ska gå, vid ett handelssystem stannar intäkterna kvar hos företagen.

Politisk avvägning

– Utsläppshandel är absolut ingen universiallösning utan precis som vid miljöskatter handlar det om en avvägning mellan miljövinster och kostnader. Höjs miljöskatten drabbas företagen, delas mindre utsläppsrättigheter ut stiger priserna och företagen drabbas. Ingenting är gratis, det kostar att vidta åtgärder menar Runar Brännlund.

Ett i grunden bra system anser han, men är däremot kritisk till hur den europeiska testballongen nu ser ut att utvecklas. Varje ny förhandling har lett till fler och fler undantag. Varje land värnar om sin egen industri och slutresultatet ser ut att bli så urvattnat att det egentligen inte får några effekter.

Två system slår ut

För Sveriges del leder detta till stora problem eftersom riksdagen har som mål att minska de svenska koldioxidutsläppen med fyra procent under samma period som de tillåts att öka med fyra procent i det europeiska handelssystemet. Det innebär i praktiken att den utsläppsintensiva svenska industrin som ingår i handelssystemet kommer att kunna öka sina utsläpp med fyra procent om koldioxidskatten på deltagande industrier tas bort, vilket troligtvis kommer att ske. De sektorer som däremot inte ingår i handelssystemet, exempelvis hushåll och transportsektorn får då dra hela lasset för att nå de svenska utsläppsmålen.

– Ett kraftlöst europeiskt handelssystem blir tillsammans med de svenska klimatmålen en politisk katastrof eftersom systemen slår ut varandra. Vi kan inte både ingå i ett större organisation där Sverige tillåts öka sina utsläpp och samtidigt ha som nationellt mål att minska utsläppen eftersom det drabbar helt andra sektorer i samhället, konstaterar Runar Brännlund.

Konstigt beslut

Han tycker att fokuseringen på nationella mål är underlig och att de globala problemen istället borde ligga i blickfånget. Tanken med handelssystemet är att rena där det är billigast och i Sverige är rening dyrt eftersom tekniken redan är relativt effektiv. Om resurserna istället satsades på länder med höga utsläpp skulle man få mer utsläppsminskning per satsad krona, men nu slår de svenska målen sönder hela idén med utsläppshandel.

Hur ska man då göra för att få ett fungerande system? Enligt Runar Brännlund är det viktigt att alla är med på samma villkor. Specialregler och undantag riskerar att underminera hela tanken med att utsläppsminskningen sker där det är billigast. Politikerna bör vara tydliga med vilka spelregler och utsläppstak som gäller för att möjliggöra planering och för att skapa trovärdighet. Dessutom bör så många sektorer och länder som möjligt delta. Ju fler, desto mer effektivt.

Har potential

Trots sin kritik tror Runar Brännlund att ett handelssystem för koldioxidutsläpp har potential.

– Om alla parter bestämmer sig för att det här är viktigt skulle utsläppshandel kunna fungera på samma sätt som aktiemarknaden gör idag. Men först måste en klar och väldefinierad vara skapas, fler sektorer ingå och regler skapas som gör marknaden lätt att förstå.