CCS-teknik krävs vid fortsatt tillväxt

Storskalig användning av CCS-teknik kan bli nödvändig för att klara tvågradersmålet. Men en avgörande förutsättning saknas för att utvecklingen ska ta fart.

CCS-teknik krävs vid fortsatt tillväxt
Anette Tamm

Mellan år 2007 och 2014 har världens länder misslyckats med att minska sina samlade koldioxidutsläpp. Mellan dessa år har även FN:s klimatpanel IPCC hunnit med ännu en grundlig översikt av den senaste klimatforskningen. Både år 2007 och 2014 släppte IPCC en syntesrapport som sammanfattar de mer ingående delrapporterna.

I 2014 års sammanfattning för beslutsfattare nämns CCS-teknik betydligt oftare än sju år tidigare. Det är knappast en slump att CCS lyfts fram nu även om tekniken varit känd länge. Ju längre vi väntar med att minska utsläppen av växthusgaser, desto nödvändigare kommer CCS bli om vi ska ha en chans att klara tvågradersmålet. Förkortningen står för Carbon Capture and Storage vilket innebär att avskilja koldioxid från punktutsläpp för att sedan lagra den djupt under marken eller havsbotten.

– Det blir viktigt med CCS i sådana scenarier där man inte lyckas minska utsläppen snabbt och på kort sikt, utan kommer upp i koncentrationsnivåer som är ovanför gränsen för att klara tvågradersmålet, säger Lars J Nilsson, professor i miljö och energi vid Lunds Universitet som har deltagit i IPCC:s arbete.

Inne på otäck kurs

Lars J Nilsson anser inte att CCS är ett måste – än. Att drastiskt få ner utsläppen på annan väg är möjligt med energieffektivisering och om den förnybara energin byggs ut kraftigt. Han ser hoppfullt på utvecklingen av vind- och solkraft och påpekar att vi egentligen har förnybar energi i överflöd ifall vi bara tar tillvara den.

Men kursen just nu är inte trevlig. Vi är på väg in i ett av de mindre roliga av IPCC:s framtidsscenarier. Ifall vi inte lyckas komma nära nollutsläpp år 2100, som IPCC hävdar att vi måste för att nå tvågradersmålet, kan vi till och med behöva skapa negativa utsläpp framöver. Det låter omöjligt men det går, i alla fall i teorin, att dammsuga atmosfären på koldioxid genom att tillämpa CCS-teknik på bioenergikällor, till exempel utsläpp från etanolfabriker eller pappersmassabruk. Då tar vi bort kol från atmosfären som annars ingår den naturliga kolcykeln.

CCS ett måste

Björn Nykvist på Stockholm Environment Institute har studerat utvecklingen av CCS och hur tekniken har vuxit i betydelse under de senare 10–15 åren.
– Många av IPCC:s scenarier över framtida utsläppsminskningar bygger på hög energianvändning och fortsatt tillväxt. För att nå det krävs fossila inslag. CCS kommer därför in som ett måste för att nå både ekonomisk tillväxt och utsläppsminskningar, säger han.

Att CCS får så stor betydelse för att lösa klimatkrisen kan kritiseras eftersom det skjuter lösningen på framtiden och inte manar till handling här och nu. Varför ska vi sluta brassa kol och olja när framtidens billiga och effektiva teknik kommer fixa biffen? Men den farhågan vill Lars J Nilsson tona ner. Han är övertygad om att politikerna är medvetna om att det behövs ett helt paket av lösningar – där energieffektivisering och övergång till förnybara energikällor är de viktigaste delarna.
– Om du tänker att CCS inte fanns så skulle vi få ett extremt hårt motstånd från fossilindustrin eftersom deras verksamhet skulle vara dödsdömd. Nu kan de delta mer konstruktivt i klimatpolitiken, säger Lars J Nilsson.

Krävs global styrning

Nej, problemet är inte att CCS lyfts fram som en del av lösningen, det tycker inte Björn Nykvist heller. De båda forskarna pekar på att problemet sitter någon annanstans – i bristen på global politisk styrning på klimatområdet. Det bromsar både den förnybara energin och användning av CCS i stor skala.

Redan nu är CCS-tekniken välutvecklad, det rör sig inte om någon science fictionteknik även om det finns vissa kniviga frågeställningar att lösa, som hur lagringen ska ske på ett säkert sätt. Men det finns i dagsläget inga incitament för industrin att investera i tekniken. För till exempel ett kolkraftverk för det bara med sig en massa kostnader och besvär och det är lättare att fortsätta släppa ut koldioxiden i atmosfären. Det som måste till är ett globalt pris på koldioxid. Först när det svider tillräckligt mycket ekonomiskt kommer vi se ett genomslag för CCS-tekniken, tror Björn Nykvist.
– För en överskådlig framtid, en 10–20 år sådär, är jag pessimistisk kring klimatfrågan som helhet. Det kommer ta tid innan det blir tillräckligt kännbara konsekvenser. När man väl tar tag i frågan och gör det som krävs, då kommer troligtvis också utvecklingen av CCS.

Senaste nytt

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.