Förra året skapade nobelpristagaren i kemi, Paul Crutzen, debatt med sin vetenskapliga artikel om att odling av biobränslen kan driva på växthuseffekten i större utsträckning än fossila bränslen. Han menar att IPCCs uppskattning av lustgasutsläpp från odlingsmarker där energigrödor odlas är för låg. Dock kunde han inte förklara exakt varför.
Nu ger ett forskarteam vid Stockholms universitet under ledning av Georgia Destouni stöd till Crutzens beräkningar. Teamet har även undersökt orsaken till gapet mellan Crutzens och IPCCs siffror. Crutzen uppskattar utsläppen av lustgaskväve till 3-5 procent av kvävet som tillförs marken, motsvarande siffra från FNs klimatpanel ligger endast på 1 procent.
Studera hela kedjan
För Vetenskapsradion berättar Georgia Destouni att skillnaden bottnar i att lustgasen inte försvinner direkt, utan bromsas upp på sin resa via vattnet. Forskarteamet har kommit fram till sin slutsats genom att studera spridningen av jordbruksvattnet i hela Mälarens avrinningsområde. Georgia Destouni betonar dock att det är något helt annat med biobränslen som kommer från restprodukter.