120 miljarder kan bli hävstång för hållbarhet

Pauline Göthbergs arbete handlar om att samordna samtliga landets regioner och landsting i arbetet med social hållbarhet i upphandlingar.

Genom att ta fram bland annat gemensamma rutiner och vägledningar ska hennes arbete ge upphandlarna stöd i vardagen.

Samordna med SKL

En annan viktig del är att samordna kraven med till exempel SKL Kommentus och Upphandlingsmyndigheten.

– Det handlar om riskhantering, att ha koll på sina leverantörskedjor, och det är även en fråga om ekonomisk risk. Företag som gör den här typen av kontroller av sina leverantörskedjor är ofta mer välskötta, säger hon.

Det finns ingen statistik som visar hur mycket av de 120 miljarder, som regionerna och landstingen handlar för årligen, som omfattas av krav på social hållbarhet. Däremot finns åtta riskområden där sådana krav alltid ska ställas, däribland läkemedel, IT och livsmedel.
– Landstingen går mot en utveckling där den här typen av krav ställs allt oftare, och i fler upphandlingar än de som omfattas av de åtta riskområdena, säger hon.

Krav på social hållbarhet

Hon menar att det finns många skäl att ställa krav på social hållbarhet.

– Det handlar om att vi inte kan upphandla varor och tjänster till hälso- och sjukvården i Sverige om det sker på bekostnad av människors hälsa i andra delar av världen. En annan anledning är att vi, genom vår gemensamma köpkraft, har en möjlighet att skapa en efterfrågan på hållbara produkter och tjänster. Frågan finns också med i de nationella ramverken FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och Agenda 2030, säger hon.

En viktig aspekt för den som vill börja ställa krav på social hållbarhet är att se till att ledningen är med på båten, och att det finns resurser och kompetens för uppföljning.

– Har man det så kan man sätta igång och ställa krav, och då finns det färdiga paket att använda, säger Pauline Göthberg.

Risk att ILO:s kärnkonventioner inte följs

Sedan förra året måste det ställas krav på att arbetsrättsliga villkor vid offentlig upphandling, om det finns en risk att ILO:s kärnkonventioner (den internationella arbetarorganisationen) inte följs.

Riskanalyser finns att hämta bland annat från Upphandlingsmyndigheten. Kraven gäller inte bara den leverantör som kommunen eller landstinget har direkt kontakt med, utan även underleverantörer. De gäller även utomlands. För den som vill ställa tuffare krav finns flera internationella ramverk att luta sig mot, till exempel FN:s barnkonvention.

Rutiner som finns framtagna

Pauline Göthberg rekommenderar den som vill börja ställa krav att använda de rutiner som redan finns framtagna av bland andra landstingens och regionernas nationella kansli för hållbar upphandling.

– Man kan inte förvänta sig att enskilda upphandlare ska vara experter på mänskliga rättigheter eller arbetares rättigheter. Därför har vi tagit fram tydliga rutiner där man identifierar i vilka upphandlingar man ska ställa krav, och som ser till att man har en tydlig tanke på hur kraven ska följas upp, säger hon.